4.2 Vale, puella!

Vale, puella! Iam Catullus obdúrat
nec te requiret nec rogabit invítam:
at tu dolebis, cum rogaberis núlla.
Scelesta, vae te! Quae tibi manet víta?
Quis nunc t(e) adibit? Cui videberis bélla?
Quem nunc amabis? Cuius esse dicéris?
Quem basiabis? Cui labella mordébis?
At tu, Catulle, destinatus obdúra!

vălē farväl tibī (dat. av tu) för dig
iăm redan, här = nu măneo 2 vara kvar, stanna, återstå
obdūro 1 hålla ut, vara hård, jfr durus, a, um hård te elision (utstötning) av e vid vokalmöte i vers: läs t’
nec … nec varken … eller ád-eo, adīre (oregelb.; bildar futurum med b‑märke) gå till
tē ack. av tū video 2 se; vidēbĕris (b-futurum pass.) skall du synas
re-quīro 3 (åter) söka, skilj mellan requirit och requiret bellus, a, um vacker
rŏgo 1 tillfråga, fråga ămo 1 älska
invītus, a, um ovillig: (te) invitam dig (när du är) ovillig = mot din vilja cuius vems
at men dīco 3 säga, skilj mellan dicis och dices; cuius esse dicēris (e-futurum pass.) ’vems skall du sägas vara’?
dŏleo 2 känna smärta (dolor, ōris M ) bāsio 1 kyssa
cŭm (tidskonjunktion) när cui för vem…, på vem…, vems…
cum rogābĕris (b-futurum pass.) då du …(kommer att) frågas efter labellum, i n. läpp, jfr labium
nulla här = non mordeo 2 bita
scelestus, a, um lastbar, brottslig destinātus, a, um beslutsam
vae interjektion ve