1.1 Festīna lente!

Salvēte! Quo vadis? Navigāre necesse est. Cantatis bene. Errāre humanum est. Dum spiro, spero. Dívĭde et ímpĕra! (Ludvig XI, 1400-tal) Qui dormit, non peccat.

I ordböcker brukar verben anges med presens första person singu­laris och siffra för verbkonjugation. t.ex. festíno 1 (1 = infinitiv efter 1:a konjug.: festināre), iaceo 2 (2 = infini­tiv efter 2:a konjug.: iacēre), vivo 3 (3 = infiniti­v efter 3:e kon­jug.: vívĕre),   servio 4 (4 = infinitiv efter 4:e konjug.: servīre). Så gör vi även här.

festīno 1 skynda humānum mänskligt
lente adverb långsamt, varsamt dum tidskonjunktion så länge som
salve, salvēte 2 var hälsad(e) spiro 1 andas, jfr respirator
quo vart? spero 1 hoppas
vado 3 gå, jfr Joh. 13:36 dívĭdo 3 dela, här söndra
návĭgo 1 segla, jfr navigation et och
necesse nödvändigt, jfr necessär ímpĕro 1 befalla, härska
canto 1 sjunga qui rel. pron. = is qui den som
bene adverb väl dormio 4 sova
erro 1 göra misstag, jfr error pecco 1 synda