4.8 Horatius II:10 Några råd till min käre Licinius

Rectius vives, Licini, neque altum
semper urgendo neque, dum procellas
cautus horrescis, nimium premendo
litus iniquum.
Bättre kurs, Licinius, väljer du, om
du ej jämt dig håller på djupet ute
eller, rädd för stormen, styr alltför nära
farliga stranden.
Auream quisquis mediocritatem
diligit, tutus caret obsolete
sordibus tecti, caret invidenda
sobrius aula.
Den som valt den gyllene medelvägen,
undgår trygg att pröva den hemska kojans
smuts, och klok han avstår från slottsgemak, som
blott väcker avund.
Saepius ventis agitatur ingens
pinus, et celsae graviore casu
decidunt turres, feriuntque summos
fulgura montes.
Oftare den väldiga pinjen skakas
utav vinden, och med ett tyngre fall de
höga tornen störtar. De högsta bergen
träffas av blixten.
Sperat infestis, metuit secundis
alteram sortem bene praeparatum
pectus. Informes hiemes reducit
Iuppiter, idem
Den som väl sig rustat med vishets pansar
räds i medgång, hoppas i motgång lyckans
växling. Om ock Juppiter* mulna vintrar
ger, han dem också
summovet. Non, si male nunc, et olim
sic erit; quondam cithara tacentem
suscitat Musam neque semper arcum
tendit Apollo*.
skingrar. Trycker sorgen dig nu, ej alltid
blir det så: med lyran Apollo stundom
livar tysta sångmön och spänner icke
bågen beständigt.
Rebus angustis animosus atque
fortis appare! Sapienter idem
contrahes vento nimium secundo
turgida vela.
Visa dig i farorna stark och tapper!
Men se också till att, om alltför kraftig
medvind gynnar färden, du visligt revar
svällande seglen!